Det gör så ont i kroppen. Som att någon kört in en vass klo och dragit ut all lycka som någonsin funnits, och lämnat kvar skiten. Det är svårt att andas med all ångest i bröstet. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag har ytterligare en gång försökt med något jag trodde var över i min hjärna. Jag hoppas verkligen på att jag inte vaknar. Och om så är fallet, systrami, jag älskar dig mer än allt på hela denna jord. Förlåt.
jag orkar verkligen inte mer. Allt bara sabbas vad jag än gör. Det finns ingen som kan älska en trasig människa. Jag kommer vara ensam hela livet.
jag behöver antidepp. Fast lär väl svälja alla dom på en gång med då. Jag hatar mitt liv.