Hur vet man om man är ensam i världen?
Kan det vara när man ser hur alla andra har erfarenheter jag inte har, har levt liv som jag inte har, har skrattat som jag inte har? Allt jag har gjort är att sitta här, och tittat ut genom fönstret. På min för låga, svartsprayade egentligen blåa plaststol med hjul, framför laptopen på det utdragbara bordet som sitter fast under sängen, och vrider huvudet åt vänster lite då och då för att titta ut. Ibland ser jag solen, ibland ser jag skugga. Ibland ser jag skuggan övergå till sol! Ibland tvärt om. Och när jag tittar ut så sjunker jag in i musiken. Låter den bedöva mig och jag är ensam i världen.