Jag sitter här i mörkret och lyssnar på Petter. Och hey, han är så otroligt bra.
Svensk hiphop är den bästa hiphopen. Jag gillar allt svenskproducerat, för jag gillar att kunna relatera till det. Musik, konst, film, poesi. Kultur på svenska helt enkelt.

Man brukar kalla mig för indiepopare. Men jag vet inte vad jag är. Man skulle lika gärna kunna kalla mig för hiphopare eller punkare. Fast varför kategorisera, egentligen?
Folk jag pratar med brukar efter det där snacket fråga hur jag klär mig, om man liksom kan få ut något mer specifikt svar med min klädstil. För visst, kläderna kan ju vara det avgörande mot vart man lutar.
Men grejen är att jag är lika varierad i min klädstil. Ena dan kan jag ha på mig svarta stuprör, converse och kent-tisha. Dan därpå kanske jag går runt i en blommig klänning och cowboyboots. Jag har också en del färgglada tishor, och sånadär coola hårband som gör att jag ser superscene ut. Well, jag skulle vilja säga att jag är ingenting. Men det låter så hemskt negativt.
Men -jag är negativ.

[svänsk hipp håpp]