Jag är så glad, och så ledsen på samma gång.
Glad för att vissa saker i livet bara verkar gå åt precis rätt håll, och det är underbart. Ledsen för att resten går käpprakt åt helvete. Men vad ska man göra? Jag flyttar snart hemifrån, det känns så jävla skönt. Eller ja, fyra månader känns för länge. Men jag ska kanske flytta ut till uthuset så länge (typ en mini-lägenhet vi har utanför huset. javet, helt awesome), så kanske jag får lite eget space. Fast bastun är där, så jag lär ju få flytta in när familjen behöver den. Skit.

Aja, det löser sig nog (det gör det aldrig).