Vad är det som händer? Jag hänger inte med.
Jag måste börja skärpa mig, sluta se allt som kritik mot mig whatever. Måste sluta tro att allt som händer är negativt. Jag kan inte hålla på så längre, bli stark! Men det är svårt. Det är svårt när det gör ont av ingen anledning. För hur ska man bota smärtan om man inte vet vart den sitter? Eller ens vad det är som orsakar smärtan?
Det här kunde ha blivit ett klyschit inlägg med en massa whine, men nu blev det mest förvirrat. För trots alla år av plus och minus så är jag ny på det här. Jag vet inte riktigt hur man gör. För på nåt sätt är det här annorlunda mot allt annat jag någonsin stött på. Jag tror att A behöver berätta för mig igen vad jag gjorde bra. Eller så läser jag gamla msn-konversationer. För allt som är bra med mig, har jag förmågan att glömma bort.